Som att gå i en jäkligt brant uppförsbacke
Mamma går mej på nerverna. Det är det första jag bara måste skriva. Flisan är skit taskig mot Scott. Retas och har sig. Så det är bara allmänt kaos eller krig om man vill kalla det de. Jag känner mej helt stressad och mitt leg som jag verkligen vill ha syns inte till. Jäkla skit alltså. Nu vill jag bara bort bort bort. Imorgon vid den här tiden är jag en timma ifrån Jönköping, så skönt, jag längtar.
Struntade i att gå till matten idag. Känner inte att jag hinner. Har ju typ inget att göra där ändå just nu. Känner mej bara stressad. Har inte ens så mkt att göra egentligen, men jag känner så i alla fall. Tror det är för att mamma bara ligger här. Det är meningen att hon ska ringa mormor och fråga om det är okej om Scott följer med (jag tänker då rakt inte göra det), och sen är det meningen att hon ska ringa J om biljetterna till Apassionata, vilket jag vill att hon ska göra NU! Hon bara ligger där och går mej på nerverna. Och när jag sen ska äta frukost, då passar det sej att stå upp, ja för då ska hon också äta och trängas i köket. Hmf.
Jaa, det är det jag jobbar på i mitt liv just nu, att ha tålamod. Ibland går det skit bra, och sen dyker dessa dagar upp då jag bara vill skrika rakt ut.
Det är stor skillnad på det här året och förra. 2006 var mitt år. Allt flöt så jäkla bra och jag va hur glad som hels mest hela tiden. 2007 är prövningarnas år. Se hur mkt negativt man kan slänga över mig innan jag går in i väggen typ. Jag vet att jag klarar det super bra men de är ju inte precis kul. Världen otur är vad jag har hela tiden. Suck. Känns som att gå i en jäkligt brant uppförsbacke och bara skymta toppen av den. Men någon gång kommer jag komma upp, det är bara att knata på.
Men om man nu ska vara lite positiv också. Igår va jag ute och sprang. Tror jag ska ut nu igen innan jobbet eftersom jag inte kommer springa när jag är i jkpg. Trevligt med föreställningen igår. Jag har städat upp lite på mitt rum idag och det är vacker väder. Ja det va väl ungeför det om detta.
Struntade i att gå till matten idag. Känner inte att jag hinner. Har ju typ inget att göra där ändå just nu. Känner mej bara stressad. Har inte ens så mkt att göra egentligen, men jag känner så i alla fall. Tror det är för att mamma bara ligger här. Det är meningen att hon ska ringa mormor och fråga om det är okej om Scott följer med (jag tänker då rakt inte göra det), och sen är det meningen att hon ska ringa J om biljetterna till Apassionata, vilket jag vill att hon ska göra NU! Hon bara ligger där och går mej på nerverna. Och när jag sen ska äta frukost, då passar det sej att stå upp, ja för då ska hon också äta och trängas i köket. Hmf.
Jaa, det är det jag jobbar på i mitt liv just nu, att ha tålamod. Ibland går det skit bra, och sen dyker dessa dagar upp då jag bara vill skrika rakt ut.
Det är stor skillnad på det här året och förra. 2006 var mitt år. Allt flöt så jäkla bra och jag va hur glad som hels mest hela tiden. 2007 är prövningarnas år. Se hur mkt negativt man kan slänga över mig innan jag går in i väggen typ. Jag vet att jag klarar det super bra men de är ju inte precis kul. Världen otur är vad jag har hela tiden. Suck. Känns som att gå i en jäkligt brant uppförsbacke och bara skymta toppen av den. Men någon gång kommer jag komma upp, det är bara att knata på.
Men om man nu ska vara lite positiv också. Igår va jag ute och sprang. Tror jag ska ut nu igen innan jobbet eftersom jag inte kommer springa när jag är i jkpg. Trevligt med föreställningen igår. Jag har städat upp lite på mitt rum idag och det är vacker väder. Ja det va väl ungeför det om detta.
