yowei

Jag håller ju på att repa Fröken Julie i skolan. Det är en pjäs där Julie (jag) är kär i betjänten, om man ska beskriva pjäsen i extremt korta drag. Det är en pjäs med otroligt mkt känslor och attraktion.
Mitt problem är att jag inte kan sånt. För det första ät jag extremt rädd för att ta initiativ till närhet och pga det vet jag knappt hur man gör. Okej jag överdriver nu, men lite så är de. Jag har alltid vetat att fysisk kontakt är det jag, egentligen i hela mitt liv, haft brist på, vilket resulterar i att man nästan blir desperat (Tror det beror på att jag har haft dålig fysisk kontakt med pappa, även lite med mamma). Men samtidigt som jag är desperat så är det det värsta jag vet. Antagligen för att jag inte vill avslöja hur det egentligen ligger till. Inte förens nu när vi repar den här pjäsen har jag insett vilken stor spärr det är. Jag trodde jag kunde strunta i det när jag spelar teater, men det är as svårt. Det kommer att gå om ett tag, men jag måste vänja mej vid tanken.